En omsorgsfull vardag

En omsorgsfull vardag

Jag tar mig samman i mitt sinne. Och diskussionen kommer genast upp, "nu när ni har den här fastighetsförmedlingen har vi funderat här hemma på om den här gården ska läggas ut till försäljning.'' ''Så...'', svarar jag och samtidigt svämmar mitt sinne över av en karta med medlingsprocessen, en djungel av lagstiftning och riktlinjer, olika situationer som kan ha inträffat...

– Våra barn, de är redan bosatta utomlands och har familjer och yrken, livet byggt någon annanstans, så det finns ingen som kan fortsätta med det här. Och det här är ju en ganska liten gård, åkrarna har också hyrts ut till den grannen under en tid. Och vi blir äldre och vårt hälsotillstånd är ett oskrivet blad. ''Åh'', svarar jag och tycker att det här är en väldigt typisk situation. Det är just i sådana situationer som det är ett bra alternativ att lägga upp gården till offentlig försäljning.

– Jag och frugan har tänkt att det kanske är trevligare att flytta och bo där i kyrkbyn. Där finns tjänster i närheten, en hälsovårdsmottagning och bekväma lägenheter. Vi har redan övervakat vad som säljs i kyrkbyn. Då skulle vi inte behöva göra de gårdssysslor som finns här hemma. Det finns ju inte så mycket jobb att göra, lite plogning och sandning av vägar och gårdar, så att man inte halkar på den gården. Och att göra ved, det räcker nu. Men lyckligtvis kan vi spara på elkostnaderna genom att elda med ved. "Japp, elpriset har nu varit högt''.

 – Snart ska taket på den gamla ladugården behöva förnyas så att vattnet inte kommer in, där finns bra förvaringsutrymmen. Och det finns ju en bra maskinhall här, det finns inga större renoveringsbehov i den. Och enligt frugans önskemål skulle det ha funnits ett litet behov av en ytrenovering i egnahemshuset. ''Ja, kan jag svara däremellan, jag tror att det skulle vara bra för oss att träffas och diskutera ansikte mot ansikte i fred.'' Och samtidigt tänkte jag för mig själv att det här arbetet verkligen är omsorgsfullt. Att bry sig om människor, deras behov, önskningar och förväntningar. Respekt för det liv de levt och för de insatser som krävs för att driva gården. Och särskilt att bry sig om deras drömmar för framtiden.

Sedan är det lite tyst i telefonen och då kommer det frågan, "skulle du kunna komma hit snart?"